Det hela började

1994 då var jag innerligt trött på att jaga förrymda kvigor hemma, nu skulle vi skaffa en border collie som kunde hjälpa oss på gården med kossorna. Vi skaffade Ina (Young Pauls Lina). En helt underbar hund, som jag gjorde alla fel med. Ina ville göra allt i 100 knyck + lite till, något sakta existerade inte för henne. Jag trodde att om jag tröttade ut henne innan så skulle hon ta det lugnare, så jag cyklade o Ina sprang, men inte blev hon trött inte, istället fick hon en jättebra kondition och kunde springa ännu fortare när vi skulle träna på djur. Kontaktade en vallhundsklubb och började med träning på får. Hemma hade vi då bara kossor, så när Ina kom till fårträningen, så var det stört omöjligt att få stopp på henne. Det var bara att skaffa några får, så man kunde träna oftare.

1996 kom jag i kontakt med Shania Longyard och hon var villig att ta sig an Ina, jag tror hon var där i ca 1 månad. Jag kommer aldrig att glömma den dagen när jag skulle åka och hämta henne, först fick jag sitta i bilen och titta när Shania tog ut henne för att visa vad hon kunde, jag blev alldeles tårögd, för Ina gick lugnt och fint med fåren, stannade när hon skulle det fanns inget hetsigt över det hela. Sen dess har jag alltid vänt mig till Shania, med olika problem som jag har haft under årens lopp, med olika hundar. Hon är verkligen en klippa och otroligt hundkunnig person.

1998 kom Mel, hon var helt annorlunda mot vad jag var van vid. Lyhörd, sansad och otroligt lättlärd, att gå ut och träna med henne var bara lycka, inga hårda ord och bannor. Mel är nu 8 år och hon fixar allt på gården. Hon är den som vallar in alla nya djur, med sitt lugn och pondus, så skrämmer hon aldrig djuren, däremot får dom respekt för henne. Tyvärr blev hon opererad för osteocondros när hon var liten, så att avla på henne var bara att glömma. Mel har jag tävlat med både får och nöt, hon är dessutom en hejare på att valla grisar.

2002 kom Paxa, hon är verkligen speciell, hon ser till att hon syns och ska alltid vara i centrum. Hon mognade sent och hennes träning hade jag lite bekymmer med, men som vanligt vände jag mig till Shania och hon hade Paxan på träning några veckor. Paxa är Godkänd Vallhund och jag nöjer mig med det, för hon är absolut ingen tävlingshund. Hemma fixar hon jobben med alla djur hur bra som helst, har bättre tryck än vad Mel har och är en sån som alltid ligger rätt när vi flyttar djur, jag behöver aldrig säga åt henne, hon läser av djuren själv. Hon är en tänkarhund som klurar ut saker och ting själv, ibland är hon för klok för sitt eget bästa.

2004 var jag tvungen att ta bort Ina p.g.a. en skada som inte blev bra, och det var absolut det jobbigaste jag har varit med om. Jag skaffade en ny hund, Shani (Alaska) en tjej som har mycket go i sig, hon har helt naturliga bågar, vinklingar och träningen med henne har varit helt annorlunda mot dom andra. Det som jag tränade mest med dom andra (utgångar när dom ska hämta djur) har jag inte behövt träna alls med henne, det fanns med från början på Shani. Det jag har haft problem med har varit mig själv, tänka snabbare, agera snabbare, eftersom Shani gör saker snabbt. I augusti 05 gick vi Lokalprov och det klarade hon galant. Nästa år ska vi försöka tävla lite mer. Shani är absolut en tik som jag kan tänka mig ta valpar efter, det gäller bara att hitta rätt hane också.

2005 ansökte jag om kennelnamn och får mitt första val godkänt "Torpvallaren`s"

 

 


Tillbaka framsidan